Idag kom jag äntligen i säng i tid. Till klockan 21. Lagom tills de där stôllige fruarna gjorde entré. Va ska man säga om dom? Idag verkar det bara vara Maria, Gunilla och Anna. Den första är ju för mesig. Den andra för rak. O den tredje. Ja henne är jag bara trött på. Men man måste inte titta. Eller?

Det verkar som jag ska fortsätta gå på golvet resten av veckan. Trodde det bara va igår. Har väl aldrig hänt att vi kör en längre tid. Men det är kul. Fick migrän dag igen. Därför ville jag försöka komma i säng i tid. Inte sena kvällar när man börjar tidigt! Tur att mina räcertabletter hjälper när skiten kommer krypandes så man slipper gå hem o lägga sej på soffan varje gång.  För så kul är det inte att va hemma...

Väl hemma va det dags att ta tag i matlagningen. Nåt som jag numer tycker är jättekul. En ren utmaning. Bara följa steg för steg o resultatet blir bra varje gång. Fattar inte hur dom kommer på allt. Men det är väl det jag betalar dom för...

Dagens utmaning va karrén. Kom då på at jag skulle ta lergrytan. Det borde ju va bra om man skulle ha köttet i ugnen. Så jag blötla grytan o drog på ugnen. Förberedde potatis och det som skulle bli basen till skyn. Då kom jag på att ugnen ska va kall när man ställer in grytan. Sååå det va bara att lägga ner och ta fram glasformen istället. I med allt gojs och in med den digitala stektermometern.

Enligt receptet skulle det bara ta 45 minuter innan köttet skulle vara klart. Men efter 20 minuter va det uppe i 30 grader. Potatisen va i stort sett klar. Så jag hällde av vattnet o upptäckte då att det fattades potatis! Eller nä. De stackars potatisarna hade kokat sönder. Då hade köttet raskat på i temp o va nästan klart. Så då slog jag igen ugnen o stack iväg på kvällspromenad.

Det skulle bli en pw så stavarna åkte fram. Av nån anledning går man snabbare med stavar. Vi pinnade på i halvhalkan. Rätt som det va skulle vi inte gå till OK som tänkt. Utan vi skulle gå genom skogen. Yeah right. Det va mörkt ute och lite småglint. Men det skulle bara va tio meter i skogen. Visst. Vi hade ju vakthunden med. Det va mörkt. Men långt bort så lös det. Bara att gå mot ljuset. Det va inte tio meter. 110 kanske. När vi kom hem kollade vi trackern. 3.6 km på 50 minuter. Ingen topptid kanske. Men vi luftade oss.

Även denna gång klarade jag av promenaden utan medicin. Eller det killade lite i halsen. Men inte så illa att det bröt ut till luftstopp.

När jag kom hem fortsatte jag med maten. O tempen stod på 80 grader. Trodde köttet skulle torkat ihop. Men det va inge fel alls. Ruskigt gott. Saftigt och mört...

Nej nu är det bäst jag slår igen. 

Over