Mycket bättre dag än igår. Eller ja. Det va ju tvungen att knasa sej lite. Måste få tag på en pin som det står dement på. Idag va det lite kallare än igår. Så jag tog fram tjockare vantar. Sen tog jag sop påsen o gick ut. Höll på o runda hörnet till parkeringen UTAN att ha slängt soporna. När jag kom till bilen upptäckte jag att vantarna låg kvar uppe. Orka gå upp igen...

Väl på jobbet va det mesta helt ok. Jag t.o.m skrattade. Men då kom det snabbt en örfil från andra sidan bordet. Varför va jag så glad för? Bäst att rätta sej i ledet... Sen fortsatte dagen med diverse knas o bla bla bla. En som ville "lämna tillbaks sitt kort för hon hade blivit av med det." Varför nu vi skulle vilja ha ett borttappat kort. O hur hade människan hittat det?

Idag fick jag ett samtal från en gammal arbetskamrat som snart ska ha barn. Hade inte tid o svara så jag avvisade. Sen slog det mej att hon kanske redan hade fått barn o ville berätta det. Samtidigt kom det ett sms. Inga barn. Hon va i huset o ville bara säga hej innan hon gick hem o banta. O banta är bara förnamnet. rackarns vilken mage hon hade. Jag tror det är två där inne. Tråkigt nog hade hon redan åkt in till förlossningen pga förtidiga värkar för ett par månader sen o blivit kvar ett par veckor. Usch. Men nu ville hon bara att den lilla tösen skulle komma ut.

Efter jobbet hamna jag på kaffe o skvaller hos grannen. Sen va det dags att kryssa ikapp. Vem vet om jag vinner massa trisslotter igen. Nä dags att värma sej lite. 16 grader kallt ute. Måste bli långfillingar imorn. Men egentligen behövs ju inte det. Man är ju bara inne

Over

Måndag. En sån dag... Var ska man börja? Från början kanske.

För det första va jag inte riktig säker på när jag börja i morse. Men konstatera till slut att jag hade sovmorgon. O det va väl gött. Inte för jag behövde det. Men jag fick lite extra tid o kolla i reklamen o så. Så där satt jag i godan ro. Läste reklam. Kollade på nätet. Lyssnade på tv:n. Rätt som det va börja det småsmälla o knäppa i köket. Trodde först det va Pix. Men han satt så snällt i hallen. När jag gick ut i köket såg jag grytan på spisen. Ups. Jag hade visst glömt bort att jag hade kokat ägg. Grytan va brun och äggen hade börjat spricka sönder. Tack för det mellanmålet på jobbet.

Sen till jobbet blev jag oxå. Trött va jag. O tung i huvet. Jag testade med både mellanmål och lunch utan att det vände. Så det fick bli en värktablett o en godisbit. O rätt som det va hade värken släppt. Det va säkert godisbitens förtjänst... Sen blev dagen lite lättare. Men jag tror inte jag prestera nåt bra idag alls.

Myrjägaren ringde till mej idag. Det hade blivit lite förhinder. Så vi va tvugna o boka om. Men det verka som han hade tid o titta till en lägenhet där jag vet ena medlet har tagit slut. I samma veva ringde min andra myrkompanjon. Han hade sprungit på den enda i hela huset som INTE har myror. Farbrorn som är 86 år. Han som inte ville öppna när första saneringen påbörjades. Han som inte "såg" mej häromdan när han va ute o skotta. Men nu. Nu hade ha kramat om min kompanjon o sagt att han skulle öppna på torsdag. För inte skulle det väl vara pga honom som myrorna hölls sej kvar. Han kanske hade pratat med nån annan granne som berättat SANNINGEN om saneringen. Att man inte behövde tömma och utrymma lägenheten i massa dar...

Efter jobbet fortsatte jag min tur med att bränna pengar. Turen gick till vetrinären som oxå säljer massa saker. Som granngården. Det hade nyss kommit ett reklamblad o där fanns massa spännande. Billig kaninmat. En pläd jag ska ha i bilen. Lite kattleksaker o hundgodis. Pelletsen jag skulle ha va slut. Eller så kom han på att han hade en skadad bakom disken. Så den kunde jag få gratis. Så bra då. Tack tack.

Sen ett kort stopp hos mamma innan det va dags för hemfärd. Nästa anhalt blev till min hund. Jag hade köpt med lite talgbollar till fåglarna. Tänkte Pilatus kunde studera fåglar. Om nu katten o hunden kan låta dom va ifred. Pilatus höll på o nattades. Så henne fick jag inte träffa. Får bli senare i veckan när jag är ledig.

Nu är det dags att ta tag i disken. Jag tror fingret har läkt rätt bra sen igår. O vädret är lite bättre oxå. 10 minus o mycket mindre storm mot igår. O det gör inte ett dugg!

Over

Jaha ja. Söndag. Stockholm blev inställt. O nu är jag väääldigt tacksam för det. Det har blåst o snöat hela dan. Man hann knappt sopa av bilen förrns den va vit igen.

Det var ju skyltsöndag idag. Alltså man måste bege sej ut, ner på byn o kolla på omgivningen. Nästan hela min obiologiska familj va redan på plats när jag kom ner till torget. Vi drog en repa över torget, in på coop o ut igen. Sen va det klart. Vi stod väl o huttra o va lite sociala oxå. Men sen bara det allt iväg. Det är ju som när Emil fick åka till doktorn med Alfred

Jag åkte ner till affärn för o handla lite. Skulle bara ha mjölk, smör o salt. Men det va massa billigt idag. Pepparkakor, grädde o nötfärs. Så det va ju bara o fixa ihop ingredienser till biffar o köttfärssås. När jag skulle betala sa maskinen att jag slagit fel kod. Yeah right. Påt igen. Samma resultat. WTF?!? Bad henne knappa in mina siffror manuellt. Men det funka inte heller. Så jag fick slå koden en sista gång. O då funka det. Hade ingen lust att lämna tillbaks alla mina fynd.

Väl hemma efter att ha skottat lite. Förväntar mej fortfarande att bonnen ska komma o ploga. Annars tar jag han i örat igen. Men det är väl som de andra i husena säger. De har så mycket annat att göra innan de kommer till oss. Jaja... Ursäkta att jag jobbar hela dagarna o inte har lust o skotta när jag kommer hem då. Men egentligen borde jag o sen... TYST MED MEJ!

Iaf. Satte fart med att bygga både biffar och köttfärssås. Plus att jag redan hade fixat en matomgång i middas. Så nu har man massa matlådor igen. Nu börjar problemet bli var jag ska göra av dom... I magen kanske. Men innan de va klara va jag tvungen att stoppa fingrarna i stekpannan, FLERA GÅNGER(vad det varmt) och skära mej på quickchopperns egg.

Nu blir det ett bad innan jag somnar...

Over

Åter till verkligheten.

Snön har lagt sej över Sverige. O det gör väl inget. Men det behöver väl inte va sånt kaos. Snöstorm o jävelskap. Totalstopp på vägar. Översvämning som om det va vårflod. Vart bär det av? Så länge jag tar mej fram på vägen o det inte är 30 minus o ännu mer storm så ska jag nog överleva

I fredags kom mitt lilla hjärta hem från fjollträsk. Vi firade med kvällsmat från Max. Deras orginalmål är helt ok. Bara man toppar med lite vitlöksdipp o chilicheese.

Igår lyckades jag fixa en hel del på morronen. Hittade nästan ett kök o en hall. Sen bar det av till stan med matte o Pontus. Det va billig kattmat. Och kattsand upptäckte jag när vi kom dit. Så det va bara att lösa ut sej för 600 kronor. Vidare till Guldfynd där jag hittade massa julklappar. Dock inte precis vad jag trott, men men. Man fick med en hund oxå om man köpte ett par örhängen. O bara för att jag lät damen slippa undan inslagning så fick jag med en hund till.

På bokia hitta jag en video till Pilatus. 99 kronor. Som hittat. Men när jag skulle lösa ut mej så va det ett helt annat pris. Så jag va på väg att kavla upp ärmarna o fightas. (man har ju lärt sej en del av kunderna på mitt jobb) Då säger damen i kassan att det va priset i 1:a decembers lucka. O inte fick jag öppna den heller o få det priset...

Efter ett tag gick vi in på den där hippa restaurangen på hörnet. Som hemma eller vad den hette. Himla smart. Dom skyltar ute dagtid med priser som gäller kvällstid. Bara för man ska lockas att gå in. Fult... Där inne mötte vi ett par arbetskamrater till mej. Dom skulle såklart gå när vi kom. Schyrre. Men då fick vi ju ett bord.

Pilatus hade precis vaknat. Bara att sätta sej vid dukat bord. Hon fick lasagne. Jag rostbiff o potatissallad. O Anna bakad potatis. Vissa av oss åt upp sin mat. Andra vägra. Nåra tuggor slank ner. Men det va roligare att dela gurka som skvätte på grannskapet...

Sen tog vi en sväng o kollade in tivolit. Undrar hur många ungar som åkte i dom karusellerna när det ven o snöa. Inte våran iaf... Hon fråga inte ens. Vi gick bara runt o kolla lite. Tittade på uppträdandet o blev filmade. Innan vi frös till is så masade vi oss uppåt bilen för vidare färd hemmåt.

På kvällen tvättade jag och förberedde inför Stockholmsresan. Packade ihop en emergancyväska ifall man skulle bli ståendes. Ett par filtar, lite värmeljus, kortlek, extra vantar, te, socker o sen kokande vatten. Igår kväll såg vädret helt ok ut. Men ett par timmar senare börja de hota med snö. Och idag när jag vaknade va det både snö o massa blåst. Så vi ställde in resan.

Planen idag är istället att göra ingenting. Det är på tok för kallt o blåsigt för att det ska va trevligt att gå ut. Men jag måste nog till affärn o köpa lite mjölk o smör. O så är det ju första advent idag med lite jippo på byn. Nja. Vi får allt se vad det blir. Hålla sej inne o fortsätta röja kanske. O plocka fram adventsstakarna. O laga lite mat. O kryssa.

Lite lustigt det där med jul. Vi är döpta i den kristna tron. Men hur många tillämpar den? Eller är det det vi gör när vi firar alla högtider? I år ska jag nog banne mej ta mej till julottan iaf.

Over

Detta aber. Jag har ju försökt bli av med dom ett tag. Mitt första försök var att köpa myrdosor. Myrorna sprang dit o åt men försvann inte. Efter tredje bytet av dosor gav jag upp. Och försökte mej på att döda dom manuellt. Men de va överallt.

Eftersom ohyra känns lite skamligt så gjorde jag väl inte större slag i saken utan led i det tysta. Tills en dag på mötet. Då nämndes det av någon annan. Då hakade jag på o talade om att jag oxå har myror. Så det beslutades att en person skulle kolla upp o fixa med anticimex o så.

Efter ett par veckor hade jag fortfarande inte hört något. I smyg så ringde jag o kollade om det fanns någon order lagd på sanering. Men icke. Då kontaktade jag en annan o påpekade detta. Svaret va att ansvarig hade försökt men blivit bortkopplad. Men att han skulle försöka igen.

Nåra dagar senare sprang jag på honom ute och frågade hur det gått. Fick till svar att vi va tvugna att själva först försöka bekämpa myrorna själva. Och att nåra minsann hade lagt ut något mjöl o nu va myrorna borta. Jag valde att gå därifrån...
Det har varit så mycket myror att katten har stått o skrikit när jag kom hem bara för myrorna hade erövrat hans gädda. Eller om man spillde lite mat på diskbänken så va det säkert 100 myror som kalasade. Plus att det va ett gängstråk som va både va på väg till o från bytet.

En tid senare var det dags för nästa möte. Och jag hade förberett lite. Dvs fångat upp en grupp med myror som kalasade på en liten korvbit. BAM! Så fastna dom på en klisterremsa o så ner i en liten burk inför kvällen...

Jag var lite nervös hur jag skulle kunna framföra allt detta på ett vuxet sätt. Gapa o skrika tyckte jag inte passa in riktigt. Men allt löste sej ändå. Vi började med att gå igenom förra mötets protokoll. BAM! Det va som upplagt. Jag frågade vad som hände med alla AP. O när det blev dags för myrorna tog jag fram burken o talade om att detta inte var acceptabelt längre. Det hela slutade med att jag skulle ta över ärendet.

Och gjorde väl oxå. Ett par samtal hit o dit. En snabb rundvandring i trappen för lite research. Lite skriftlig information i brevlådan. Och en vecka senare va Anticimex här. Jag hade redan förberett dom på vilken typ av myra det handlade om Faraomyra. En kul sak. Kommer från Asien. Svår att bli av med. Bygger ca 150 bon i varje lägenhet. Saneraren berättade att han hållt på ett år på ett ställe o va inte klar än.

Själva "saneringen" va inga större problem. Vi fick nåra specialdosor. Nåt gel och en granulatbehållare. Hela huset tog två timmar. Nu till veckan kommer han tillbaks o vi ska kolla läget. Mina myror försvann rätt så snabbt. Dom hade storkalas på granulatet. Men efter två veckor började jag se nåra igen. Antar att det är fas två i behandligen. Dom har väl dösångest dom jävlarna. O det kan dom ha.

Granulat

Specialdosa

Fortsättning följer...

Over

O så var det resan med mina ben. I samband med att jag började med den nya kosten så slutade det brinna i mina ben. O det är ju bra. O faktiskt så har det inte börjat än trots att jag bytt kost igen. Ännu bättre. Men why? O varför brann det?

Iaf. Jag hade efter alla om och men fått en remiss till medicin och var där på besök nu i höstas. Det börja jättebra. När jag skulle betala i biljettautomaten så fick jag tillbaks pengar. OCH biljett. Catching!!! När jag skulle betala för besöket så upptäcktes det att jag hade betalat för mycket och va berättigad till frikort och fick tillbaks lite pengar. Men så bra då.

Jag blev inkallad rätt så snabbt till doktorn. Jag trodde ju såklart att jag skulle få svar direkt eftersom jag skulle till en doktor som var erfaren. Men igen, samma frågor, o nästan samma tester. Det enda var väl att jag fick gå fram o tillbaks framför honom. O sen kom dommen. Du får en remiss till MR och EEG. Jaha. Tack o hej. Orka inte ens ta en diskussion med honom varför läkare nr två eller tre kunde gjort det. MEN han talade om att efter de här undersökningarna, då, DÅ skulle jag får svar på vad det är.

Nån vecka senare så fick jag brev om att jag skulle på MR. Bara att försöka slita av sej en gammal ring som i stortsett hade växt fast på fingret. Dagen va kommen och jag infann mej igen på sjukhuset. Fick byta om o sen lägga mej på en brits. Jag frågade hur mycket dom skulle röntga av mej. Hela ryggen skulle det va. Göör bra. Bad dom kolla hur svansen såg ut. För den är ju inte bättre. Jag har varit hos en sjukgymnast som påstår att jag måste bygga upp musklerna. DÅ kommer det nog att sluta värka.

Jag fick ett par hörlurar på mej o dr frågade om det var bra ljud. Öh, ja jo det va det väl. Sen började resan in genom tunneln. Jag frågade om man verkligen skulle komma in i den där smala tunneln. det är inte som på tv där det är en STOOR karm man ska igenom. Nä en smal lång tunnel.

Så lätt va det inte

Den va lång

Efter att ha åkt in en liten bit så fråga dom om det gick bra. Jo visst. Sen börja det dunka, vina o morra. O så höll det på. Bit för bit. Tre steg. Efter ett tag började det bli väldigt varmt. O klaustrofobin började komma krypandes. Det va väl kanske en dec till taket på maskinen. Och nån cm till väggen runtomkring. Det dunka, ven o tuta. Det lät som en backtuta på en lastbil. Sen blev det tyst o helt stilla. Hade dom glömt mej? Va det tredje världskriget utanför? O där låg jag i lassarettsklänning i en röntgenmaskin. Nice... Ibland lät det som en fax. Sen dunka det igen. Jag tyckte mej känna var kameran va. Det va nästan så jag tryckte på panikknappen o bad dom sluta. Då ropa dom o fråga om det gick bra o tala om att det skulle vara klart om tio minuter. Jag bad dom dra på fläkten. LUFT! Gött. Det fortsatte att krypa i mej. Men jag fick väl stå ut. Sen tuta det igen. O till slut så fick jag åka ut o se lite mer av omvärlden som va kvar. Jag va sjöblöt av svett. O helt hjärntvättad av allt ljud. Men jag lyckades pallra mej ner o köpa lite vätska så jag orkade ta mej vidare till bilen.

Lite trångt

Går det bra?

Sen började nästa väntan på svaren. Efter en månad trönna jag o ringde till dom o kollade vad som hänt. Jo jag skulle bli uppringd av doktorn. Jaha. Men inte ringde han. Istället fick jag ett brev. Som vanligt syntes det inget på röntgen. Men doktorn ville träffa mej personligen för att utreda proverna. O svansen såg helt normal ut. BAH! Efter nån vecka igen så ringde jag o fråga vad det blev med allt. Men nä. Det va nog tänkt att jag skulle till doktorn efter den sista undersökningen. Jaja. Just nu är det som sagt va ok. Förutom att jag fortfarande är svullen. Men jag är inte bitter...

Över

Har börjat fundera mer o mer på det här med tid. O var den tar vägen. Dygnet har ju 24 timmar. I sämsta fall jobbar iaf jag 9.25 timmar. Och en restid till och från jobbet på en halvtimme. Utöver det bör man väl kanske sova iaf 7 timmar. Kvar blir då nästan sju timmar. SJU TIMMAR. O även om man drar bort en timme på morronen till frulle o alla bestyr innan jobbet så är det ändå massa timmar kvar. O vad gör man med dom?

En vardagsdusch tar inte mer än fem minuter. Ok då. Kanske tio innan man är klar från badrummet. Lägg till fem för påklädning. Det va en kvart det.

Diska kan ju ta allt mellan 10 och 30 minuter. Laga mat... 30 minuter såvida jag inte gör storkok. Äta, fem. Det va en timme. Då är det fortfarande fem timmar kvar av dygnet.

Fem timmar. Är rätt mycket. Så man borde absolut hinna med att träna en timme nån dag. Städa en timme en annan dag. Men va gör man? Kommer hem. Drar på datorn. Kanske äter nåt snabbt. O så fastnar man vid datorn resten av kvällen.

Och jag förstår inte hur man inte kan ha tid. Eller tar sej tid heter det väl, att fixa hemma. Jag är så trött på mej själv. Jag har iaf kommit så långt att jag inte staplar massa disk på hög utan diskar undan det i stort sett direkt. Jag köpte mej ett mindre diskställ. En liten disk på morgonen o en på kvällen.

Jag hade besök för ett tag sen för att fixa min dator. Då röjde jag undan rätt bra. Rev ner allt i en påse o gömde undan i gabberoben. Nån vecka senare va det dags för kalas. Så då va det inte så mycket att röja undan. Men mamma skulle ju komma. Pust. Tur man vet innan när hon kommer så man slipper få skäll. Men det är ju min röra. Min huvudvärk.

O nu är det lika illa igen. Ändå kan man gå o irra runt o inte veta vad man ska göra. Eller kör min Mambo nr5 o plockar lite här o där. Då kastar man sej på soffan eller vid datorn igen. Himla dumt att få nåt gjort. Men va 17. Är man på jobbet 9.25 timmar varje dag så pallar man inte. Å andra sidan så borde man inte kunna dra till så mycket heller.

Jag har så många spännande böcker jag skulle vilja läsa. Så många släkt o vänner jag borde höra av mej till. Skulle behöva rensa ur rejält bland skåp o lådor. Men när ska jag ta mej tid med det då? Det finns så mycket annat att roa sej med. Men man kanske skulle ta o göra som dom däringa hollywoodfruarna o anställa nån.

Over

Som ni vet så har jag under en längre tid försökt gå ner i vikt. Förra året testa jag LCHF. Jag tyckte det va smidigt. Bara söggel. Smakar himla bra. Jag fick även lite hjälp med tabletter av doktorn. I samma veva kom mammas kompis hit o lurade ut mej på promenad. Då kom jag igång rätt så bra med motionen o lyckades gå ner ett antal kilo o tyckte mej vara snyggast i stan. Gjorde tappra försök med motion, men oftast km nåt emellan. Senare blev dessa tabletter förbjudna och jag fick inte äta dom längre och jag gick upp i vikt. Sen hände inte så mycket. Jag tröttna väl på alllt o lät det va.

I höstas fick jag nys om att en tjej på jobbet var utbildad hälsomänniska. Så jag frågade henne om hon hade möjlighet att hjälpa mej. Visst. Skulle INTE va nåra problem alls. Så vi startade ett sammarbete. Mitt första uppdrag var att skriva ner allt jag äter under en dag. Och när. Sen ville hon ha lite tankar om allt som skulle ske. Varsegod. Här får du extra.

Mina största farhågor va såklart att jag skulle behöva äta som en kanin och träna 4 timmar om dagen. Efter att ha ögnat igenom första matförslaget så konstatera jag att det nog skulle gå att äta. Det va inte så mycket konstiga saker. Mest inget fett eller socker. Jag lyckades t.o.m dricka te utan socker. Gröt gick oxå ner.

Jag kämpade på och tyckte jag skötte mej exemplariskt. Det tyckte ju såklart inte hon. Vindruvor va ajabaja. Fyra salta kex likaså. En kokt i bröd på natten va inte att tala om. Motionen va för kort. Det va för kort eller långt mellan måltiderna. Osv. Vi hade helt enkelt inte samma uppfattning om vad som va bra. Men det är inte så lätt att börja tokröra på sej och ändra kosten helt på en gång. Jag följde med ett par kompisar o kollade lite gymnastik för att försöka komma igång med nåt nytt. Men no way! Det va på tok för knasigt för mej.

Efter två månader hade jag inte gått ner ett dugg och ville avbryta. Men hon hävdade fortfarande att det tar tid. Har en kompis som börjat äta som jag gjorde, UTAN motion. Och hon har gått ner 20 kilo. Så varför gjorde inte jag det? Men det tar tid svara hon. Visst. Det va gött o röra på sej. O kul o äta hälsosammare. Men jag vill se resultat på vågen oxå. Ev att mina mått hade minskat. Men det kan ju ha berott på att jag mätte mej på olika platser...

Jag ringde doktor i ett helt annat ärende och frågade vad hon trodde. Doktorn tyckte precis som jag att det va konstigt att jag inte gått ner nåt. Jag hade ju lagt av med allt onyttigt. O hållt på ett tag. O redan innan hade jag ändrat kostvanorna. Kanske inte lika bäst som alla andra hälsofreak. Men ändå... Sen nämnde jag att jag slutat röka, om man nu kan kalla 4 cig att röka. Då sa hon att det va det. Att det va för nära inpå. Jaha. Då får det va ett tag då.

Jag hävdar fortfarande att det är något knas med mej som gör att jag inte går ner i vikt så som alla andra. Men alla prover säger ju att allt är rätt. Jaja. Jag gör ett nytt försök nästa år. Eller nästa? Eller nästa...

Over