Fötterna va fortfarande lika svullna. O började fundera på hur jag skulle kunna ta mej till jobbet. Eller till går väl bra. Men sen då. Med våran dresscode så är det inte lämpligt o gå barfota på jobbet. Men va skulle jag göra? Sjukskriva mej pga svullna fötter? Be dom komma hem med datorn så jag kan jobba hemifrån? Nä det va bara o bita ihop o bege sej iväg.

Talade om för chefen vad som hänt. O det va ok o va utan skor. Så mycket ränner jag ju inte omkring. O det va allt lite lustigt. Bara för jag va barfota så tappa folk muggar i golvet precis bakom mej. På lunchen va jag tvungen o åka o hämta min allergi medicin. O under tiden försökte jag ringa runt till olika doktorer för o få hjälp med benen. Fick tag på dom som hade min remiss. Men dom kunde inte göra så mycket. Dom hade inga akut tider. Men satte mej på kortfrists listan. Så igen, bara vänta. Haltade tillbaks till jobbet o sprang på min förra chef. Han som skulle klura ut va det va för fel på mina ben. Visade upp dom o frågade vad hans diagnos var. Men han hade inte kommit på det än. Istället beordrade han mej genast ner till akuten. Så jag loggade ur o begav mej ner dit... UTAN skor!

Damen i receptionen undra nog va jag gjorde där. Men så kom det en sköterska o tyckte att jag behövde hjälp. Tack. Betalade in mej och satte mej i väntrummet. Det va fem före. Innan hade jag köpt med lite nödproviant. Två chokladbitar o en loka. Dagen kunde ju bli lång. Jag lyckades hitta en soffa o sitta i. Man måste ju tänka på svansen oxå. O va vad det på tv då? Tennis. Så spännande. Trum trum... Kom på att jag kunde ju testa wifin med nya mobilen. O jag hittat ett öppet nätverk. Men det ville inte funka för det. Bara o fortsätta vänta.

Efter mindre än en timme så kom det en sköterska o hämta mej. Yes. Gick det så snabbt? Kanske kunde åka tillbaks till jobbet då? Kunde jag ju glömma. In på ett rum. Först ett förhör om både det ena o andra. Sen fick jag igen tappa lite blod. Dom kolla tryck. O kan man tänka sej. Det låg tio högre mot va det brukar. Tjuhu! En förändring!!! Men det va inge allvarligt. Sen kolla hon EKG. O vilka grejjer. Det va inga klisterlappar eller krokodilklämmor. Nu är det sugkoppar. "Du har ett blåmärke här. Har du lätt för o få blåmärken?" Uppmärksam sköterska. EKG visa inget akut. Syresättningen va oxå bra. Så jag fick åka hem ett par timmar i väntan på att det skulle bli min tur.

Ringde till ett par kompisar o berättade vad som hänt. O sen vidare till svärmor. Hunden o allihopa var där. O kan man tänka sej. Det va mat på gång... Så tokigt. Jag borde nog bli spårhund... Stannade kvar mina två timmar som jag hade i permission. O sen åter till akuten.

Det ska börjas i tid 

Fler som väntar på mat...

Andra tar sej själva

Jag kom in nästan direkt på ett rum. Yes! Sjuksystemet fungerar ju! Eller? Glöm. Tror det tog nästan en timme innan doktorn kom. Doktorerna. Han hade en wannabe läkare med sej. Verka som hon va belagd med talförbud. O så börja allt igen. Samma visa som alltid. Historien skulle berättas. Det skulle killas här o där. Kollas reflexer. Lyssna på lungor o hjärta. Men nä. Han visste inte va det kunde vara. Ändå kom han från medicin. Men han skulle gå o kolla med sina kollegor. O under tiden fick jag lämna lite mer blod. Nåt om hjärtsvikt och sköldkörteln. O sen vänta igen... Kom o tänka på Lisbet Salander. När hon låg på sjukhuset o hörde sin pappa hasa omkring utanför. O vad spåtanten sagt. Att hon såg massa ärr. O fråga om jag varit på sjukhus mycket. Då trodde jag att nu, NU, skulle det ske. Jag blir inlåst på nåt rum o blir kvar massa veckor...

När han kom tillbaks så hade han inte mycket mer o säga än innan. Mer än att jag fick mer vätskedrivande. Och att han hittat en notis om lipödem. Ja det är ju det jag sagt att jag har ödem! Nä men inte vätska. Det här skulle vara nåt med att cellerna binder fett. O det har ju en annan doktor oxå sagt. Och? Sen då? Inge mer. Alla prover va bra, som vanligt. Symptom för lipödem: symmetrisk svullnad, smärta vid beröring o tryck, får lätt blåmärken, deformiter som slutar vid anklarna. Men inget om hur man ska lindra. Har inget med fetma o göra iaf. Min remiss stod kvar hos den tänkta läkaren. Så det va bara o åka hem igen o vänta. Inte en chans att jag åker till nån doktor igen. Då får dom banne mej köra dit mej med köttbilen.

Over

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I torsdags va det dags för vattengympa igen. Bäst att hänga i. Samma ledare. Gillar inte riktigt hennes hattande. Mendet kanske ska vara så. Vad vet jag. Efteråt va det dags för bastu. Man ska slappna av o låta kroppen återhämta sej. Men det hinner m...

Idag var ingen sovmorgon. Så man får ju ta det långa steget före, som vanligt. Jag gillar ju att bara vara i soffan. Vila är bra för mej säger min doktor... På vägen till jobbet var det vägarbete. Man behövde sakta ner till 40. Självklart ska man res...

                        Idag hade jag sovmorgon. Eller sovmorgon. Jag sover väl aldrig länge. Vare sej jag vill eller ej. Men börja kvart i elva, då hinner man massor. Eller i mitt fall. Äta frukost, läsa tidningen, slöa i sof...

Helgen är slut. Nu börjar jobbet. Som jag brukar säga, jag får vila upp mej. Iaf från ungarnas bus. Tant behöver det. Även om det såklart är kolossalt roligt att umgås med dom. Dom sätter verkligen knorr på livet.   Innan jobbet lyckades jag dela...

Så var helgen slut. Helt galet va fort det går. Planen var att gå tipspromenad, fort som fasen hem o dammsuga, fixa brev till skolhälsovården och fixa undan tvätten. Men som vanligt går inget av mina planer som de ska. Tipspromenaden fixa vi galant. ...