Jepp. Så är det sagt att den lilla tjejen ska heta. Söt som socker. Vad mer kan jag säga? Har aldrig känt så här för ett barn förut. Å andra sidan är det väl första gången jag varit med så intensivt under hela graviditeten. Sorry Karin. Men du vet vad jag menar. Jag önskar Karin lycka till inför hennes andra stora dag i livet. Jag börjar nästan förstå det här som folk säger att barn är det bästa i livet. Men jag nöjer mej med att besöka folk med barn. Är ju så himla gött o komma hem till tystnad. Göra vad man vill. Om man vill. Men visst kommer det över mej ibland att det är synd om mej som är själv med mina djur. Alla andra är sååå lyckliga. Tycker inte det går nån nöd på mej. Det enda är att jag ibland vill ha nån o prata med när jag kommer hem. O sen att man aldrig kan spara undan pengar. Eller ja. Jag kan ju säga upp telefon, bredband, tidningar o sälja av alla mina yttre tillgångar. Men ska jag äta nudlar o dricka vatten sen då. O inte ha nåt kul. Eller tjuvsurfa på nån granne. O låta min kompis valpar vara utan tidningar. Nä tack. Det räcker med att jag ibland sörjer att jag inte kan ha parabol här.

Annars har veckan rullat på. Med värk i nacken o knakande höfter. Idag var det ju fredagsmys på jobbet. Det är många ställen att besöka på sista rallen. Man måste hinna norpa åt sej av alla godsakerna. Vi misste en kollega idag. Nä hon har inte dött. Hon har slutat. Ska bli hantverkare i Skåne. Vem ska jag nu stampa in till och beklaga mej inför? Nåväl. Vi har mer folk som säkert fixar det lika bra.

Julklappsjakten är nog över. Jag skulle ju sätta mej och gå igenom det jag köpt. Men det hinns väl. Nu har mamma kommit på vad hon vill ha. Typiskt. Men vi får väl se om det blir en vända till. Det är ju trots allt inte julklappar som julen handlar om. Eller vad vet jag som inte är konfirmerad. Nä det kanske är bäst att börja med klapparna. Slå in och rimma, innan allt drar igång. Det är inte många dagar kvar nu...

Over

P.S Jag var nog skendräktig. Jag har inte gått ner ett dugg sen Kim kom till världen...